Från kaos till katastrof

Jag började den här bloggen när jag hade fått reda på att min pappas fru skulle dö, det kändes så orättvist. Inte bara mot henne utan för mig och resten av min familj. Vad jag inte visste då var att det faktiskt kunde bli värre. Många gånger efter det har jag trott att jag nått botten och att det inte kan ske något mer, men alltid har det varit något mer att spä på med. Jag visste inte då att Tinna faktiskt skulle dö, bara att läkarna sa det, jag visste inte då att pappa, bara ett år efter Tinna, skulle gå bort. Även om det kanske inte så illa så trodde jag faktiskt inte att jag skulle stå och montera hamburgare efter fyra år på högskolan, bara för att jag inte längre orkar ta tag i saker. Det känns lite som en liten bit inom mig dör varje dag..