Egentligen tycker jag fortfarande om min gamla vän, det är bara det att vi knappt har något gemensamt. Jag chockas över hur lite vi har att prata om. De tidigare långa samtalen har har blivit långa tryckande tystnader. Är hon eller jag som har förändrats? Förmodligen båda.
Det gör ont i mig att känna så här, jag vill inte mista min vän. Vad ska jag göra, har inget att säga, mer hur chockad jag är över hennes beteende, är det så svårt att vara lite trevlig och tänka på andra? Har det alltis varit så här och jag upptäcker det inte förrän nu eller har min underbara omtänksamma vn förändrats så mycket?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar